Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Från den dagen blev den tystare än den varit
förut, och en dag fann gamla fröken den död i
buren.
Den hade troligen haft det alltför ledsamt, men
fröken grät många små runda tårar över den och gick
sedan och begrov den på ett hörn av Johannes
kyrkogård. Från den stunden ville hon aldrig ha
fåglar i bur.
— Kan man inte ge dem annat, så ska de
åtminstone ha sin frihet! sade hon bestämt och satte
buren under sängen.
Hennes första vänner bland de fria fåglarna voro
svalorna.
Det var sommaren efter det den lilla
kanariefågeln dött. Gamla fröken, som aldrig kunde få
det tillräckligt fint och rent omkring sig, undrade
på, att hur mycket hon än skurade och fejade, så
var alltid fönsterbrädet utanför hennes fönster
smutsigt.
En morgon tittade hon uppåt och fick då se en
svala, som satt med sitt lilla huvud på sned och
tittade ned på henne.
— Ja, ursäkta, bästa fröken! sade den.
(Fröken förstod så väl fåglarnas språk.) Jag kan
verkligen inte hjälpa det! Vi äro så försiktiga som
möjligt! Men de välsignade barnen äro så små,
så de inte veta, vad de göra. Får jag för
resten lov att presentera dem för fröken? Se så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
