Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
som man väl kan önska det. Men vi voro inte
förberedda på en så rasande köld! Man får gikt i
tårna och håll i sidan av att frysa så nedrigt. Söta
lilla fröken, ge oss en bit mat! Vi äro tacksamma
för aldrig så litet.
Ja, då fick ju fröken gå ut och köpa talg, som
hon hackade i små bitar och strödde ut för fåglarna.
De kastade sig över maten med en glupskhet, så
det syntes, hur hungriga de varit, men från den
morgonen hade gamla fröken nu också talgoxarna
att sörja för.
Och bäst som det var kom en ny gäst. Det
var domherren. Först var det blott en, som sträckte
på halsen och såg med förvåning, hur ogenerat
talgoxarna läto mata sig av gamla fröken, men snart
hade den flera med sig, och som gamla fröken visste,
att domherrarna tyckte om bär, köpte hon på
torget för ett par öre vissna rönnbär, som sutto kvar
på kvistarna. Nu var det stort rösträttsmöte varje
morgon vid gamla frökens fönster. Det vimlade av
talgoxar och domherrar, och nere på gården skrek
sparvflocken på mat. Hon blev alldeles svettig av att
uppvakta så många och sprang till och från, som
om hon skulle haft stort kaffefrämmande.
Men med våren och solen kommo svalorna
åter. Det var nu blott svalmor och svalfar,
och de hälsade gamla fröken med höga
glädjeskrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
