Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
öppna påsen, däri hon hade strutarna med kornet,
förrän alla fåglarna voro omkring henne. De
hoppade helt in på hennes fötter, flaxade med vingarna
och skreko:
— Fort! Fort! Vi spricka rakt av längtan.
Det var ganska underligt att se den svarta
skepnaden omsvärmad av alla de mörka fåglarna. Och
ett ögonblick efter var maten uppäten, kajorna
försvunna och gamla fröken borta.
Men när sommaren kom i hela sin härlighet, då
kunde fröken ibland våga sig längre bort, ända ut
på Djurgården. När hon väl kommit dit, gick hon
in i de allra tätaste snåren, mellan björkar, hägg
och popplar. Där satte hon sig med en duns i
gräset, där blommorna stodo högt och sågo upp
emot ljuset, och så slöt hon ögonen och lyssnade
till fågelsången.
På försommaren var det en hel konsert där ute.
Alla fåglar sjungo i munnen på varann, envar på
sitt sätt, och gamla fröken tyckte, att det var all
livets härlighet, som de besjöngo.
Luften var så mild, och kom det en fläkt, så var
den också mild och varm och strök henne över
kinden, som om den ville säga:
— Är du där, gamla vän? Välkommen ut i
naturens sköte! Här är gott att vara, och här kan
du sitta i frid och lyssna till fågelsången.
Och borta var den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
