Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN MED FÅGLARNA.
83
— Hon var en stilig kvinna, det är säkert! sade
de i munnen på varandra.
— Var hon inte så snäll och givmild, och aldrig
hade hon ett hårt eller hånfullt ord till oss, som
dock kallas gatpojkar bland fåglarna. Vem skall
nu ge oss brödsmulor och säga oss god morgon i
vinterkylan ?
Och duvorna kommo trippande, rullade med sina
runda ögon och kurrade sakta.
— Hon var from, fr-r-r-rom, viskade de till
varandra. Fr-r-r-om som en duva, och hennes ärter
voro delikata! Verkligen alldeles delikata. Om hon
ändå hade kunnat fortfara med det nöjet att fodra
oss, fina vackra duvor!
Men då gamla fröken hade blivit lagd i sin kista
och buren ut på gården, satte man henne en stund
under syrenbusken, där trädgårdssångaren bodde.
— Är hon död? sade den lilla fågeln och stack
försiktigt fram huvudet mellan kvistarna. Ack, är
hon död? Då skall jag dock än en gång sjunga
för henne, hon var dock den enda, som riktigt
förstod att uppskatta min musik. Och därmed
började den på den vackraste visa, den någonsin sjungit.
Den höll på så länge, att den blev trött, och till
slut sjöng den:
— Sov så gott, du lilla rara, som blott ville göra
oss alla glada! Tack för allt, du lilla söta, du lilla
kära, du lilla vackra människobarn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
