- Project Runeberg -  Djur och Människor /
95

(1914) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE BILTOGE.

95

här på bergkanten, tyckte hon att skogen säg sä
besynnerligt allvarsam ut.

— Vad är det åt min skog, ropade hon och lät
sin guldkam gnistra i solen. Att stå och se så
sorgsen ut en strålande dag som denna:

Men furorna suckade djupt, ekarna mumlade sakta,
och asparna darrade så starkt, att det rasslade
genom snåret.

Huldran reste sig.

— Svara mig! Varför ser min skog inte glad
ut, när drottningen kommer.

Hon väntade ett ögonblick.

Då böjde sig den högsta furan i skogen och
viskade:

— Vår undergång är bestämd. Snart skola vi
försvinna från jorden.

— Dumheter! ropade Huldran. Vem skulle våga
lägga hand på min tillhörighet. Jag tål inte dessa
sorgsna miner och denna onödiga fruktan! Och hon
kastade sin guldkam i vattenfallet, där den
försvann som en guldfisk.

— Nästa gång jag kommer, vill jag blott mötas
av glädje! Och hon försvann på berget.

På kvällen kom trasten. Den svävade uppe i den
högsta talltoppen, och såg ut över nejden. Skogen
var så underligt stilla. Det var inte den vanliga
sköna stillheten, som trasten aldrig kunde bli trött
på att besjunga. Det var en besynnerlig, hemsk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djurochman/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free