Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
I samma träcl som ugglan bodde höll en liten
skogsråtta till. Den hade sitt bo vid roten av det
ihåliga trädet, där den hade grävt sig ett ganska
rymligt gömställe.
Första dagen råttan kom dit, hade ugglan märkt
den. I skymningen lyfte den på sina utstående öron,
tittade ned och frågade:
— Vad är det där för skoj? Vad krafsar ni
efter?
Råttan blev förskräckligt rädd. Den kröp ihop
och svarade med sin lilla pipiga röst:
— Ursäkta! — Jag visste verkligen inte att någon
redan bodde här i trädet! Jag hade tänkt att
inreda mig ett aldrig så litet bo här nere vid roten,
och jag skall förhålla mig så tyst — å så tyst!
Men om jag generar, skall jag genast dra mig
tillbaka.
Ugglan satt en stund tyst och tittade ner på det
lilla uppskrämda djuret.
— Vet ni, att ett av mina födoämnen består av
råttor? sade ugglan och rullade med ögonen. Det
skulle ju vara den lättaste sak i världen att äta upp
er i ett nafs. Men ni tycks mej vara så obetydligt
liten, att det knappast skulle löna mödan, och
eftersom ni nu redan har börjat reda in åt er, kan ni
ju stanna. Men jag råder er, förhåll er tyst, ty jag
vill inte störas i mina filosofiska funderingar!
— Jag tackar allra ödmjukast! Jag tackar allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
