Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNE.
103
ödmjukast! pep råttan och gjorde sig så liten den
förmådde. Jag lovar att aldrig besvära. Men här
är så utomordentligt trevligt. En sådan mossa
omkring trädet, en sådan härlig ihålig stam och
vattenrännilen strax här bredvid! Jag har sett på många
våningar, men inte funnit någon som går upp emot
denna. Törs jag fråga, om ni har bott länge i
detta ståtliga träd, eller om också ni är en
nykomling?
Ugglan svarade inte ett ord. Den vred huvudet
alldeles runt, plirade med sina gula ögon och flög
ljudlöst över i toppen av en hög gran.
— Gud bevars, vad hon var högfärdig! mumlade
råttan och kilade in i sitt bo för att göra det
fär-digt.
Då hände det en dag då råttan blivit väl
installerad i sin lilla lägenhet, att den stod och mumsade
på en liten snigel. Råttan satt på bakbenen och höll
snigeln mellan sina små tassar, medan dess lilla
tunga begärligt slickade de sista resterna, som ännu
funnos kvar i snigelhuset, då det plötsligt blev så
mörkt att den knappast kunde se.
Förvånad vände råttan sig om och höll på att
svimma av ångest, då den fick se ugglan, som upptog
hela öppningen till hålan. Dess stora mjuka kropp
uppfyllde den helt och hållet, och dess runda,
orör-liga ögon lyste som flammor. Råttan tappade sni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
