Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Inte nog med att ni själv springer fram och åter
som en fåne. Nu kommer ni också att dra’ hit en
liten fruntimmersråtta, som naturligtvis blir tusen
gånger värre än ni själv. Och inom kort skall här
vimla av små råttungar, vars skrik och spektakel
jag skall vara utsatt för dag och natt. Tackar
ödmjukast! Det kommer jag aldrig att tåla.
Råttan hade krupit ihop som en liten boll. Blott
svansen gjorde en och annan krampaktig sväng på
jorden.
— Förlåt! pep den underdånigt. Jag lovar att
ställa in med hela repareringen av våningen. Och
om ni kände min söta lilla fästmö! Hon säger
aldrig ett knyst! Jag har ännu aldrig sett henne
öppna munnen utom för att äta. — Och vad barnen
angår, så äro de ju ännu inte där, och ingen vet
om de någonsin komma, fastän man ju alltid
hoppas på att se en arvtagare till sitt namn och —
— Sin dumhet! avbröt ugglan.
— Alldeles! svarade råttan medgörligt.
— Nå, jag ger er ännu en tids betänkande, sade
ugglan. Allt beror på hur ni uppför er. Men reta
mig inte! fortsatte ugglan och ruggade upp fjädrarna,
ty då kan det för er ta en ände med förskräckelse!
Därmed avlägsnade hon sig, medan den lilla
råttan med bultande hjärta satt orörlig och såg efter
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
