Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 114
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Det var blott två små munsbitar som varken
tyngde hennes måge eller hennes samvete.
Tyst svävade hon upp i tallens högsta gren, där
hon satte sig och såg på fullmånen, som just nu
lyfte sig ur havet och steg upp på himlen.
— Är den nu inte där igen! tänkte ugglan. Var
ifrån kommer den, och vart går den?
Fågeln rörde sig icke, den andades knappast.
— Om man kunde begripa det! mumlade den.
Jag tänker och tänker och aldrig kommer jag
underfund med det. Vad är egentligen meningen med
allt ihop? Fortfarande satt den stilla och glodde,
och om den inte är död, så sitter den där än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
