Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 140 DJUR OCH MÄNNISKOR.
han var den yngste av bröderna — han kunde väl
inte vara mera än ett par och tjugo år —, såg hans
ansikte ut som en gammal mans, och hans ögon
hade ett så lidande uttryck, som talade om att han
beständigt fick lov att anstränga sig för att kunna
o o o
leva. Men hans äldre bror var mera öm om honom,
än en mor är om sitt lilla sjuka barn. — Han
hjälpte honom klä sig och följde honom ut till den
soligaste platsen uppe på Klinten, där Lars satt de
länga sommardagarna, medan Nils var i arbete. —
När vintern kom, hade Lars sin stol nära
kakelugnen, och Nils hittade pä tusen saker för att
sysselsätta honom.
Än skaffade han tidningar och böcker åt honom,
och än hjälpte han honom med hans arbete, som
var att förfärdiga små dockmöbler av gamla
cigarrlådor. Men ofta kunde Lars ligga sjuk i många
veckor, urståndsatt att kunna syssla med någonting,
och då vek Nils knappast från hans sida. Han
kokade smörgröt och gräddade pannkakor åt honom
under det att han jämt säg in i hans ansikte för
att upptäcka ett litet spår av glädje.
Det var mer än en flicka, som gärna skulle ha
gift sig med Nils, men han hade inte öga för någon.
»Jag har ju Lars!» svarade han dem som
uppmuntrade honom till att skaffa sig familj.
— Han är min bror, min vän och min son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
