Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLLERKLANG.
145
ännu blott var en liten flicka. Den tunga
nyckelknippan hängde alltid vid hennes bälte, och det var
hon, som lämnade ut allt linne till gästrummen och
allt duktyg till matsalen. Men aldrig märkte man
att hon hade brått, inte ens den julen, då Hammar
hade hundra gäster. Allt gick som en dans, och
dansa kunde hon också som ingen. De unga
männen höllo på att uppgiva andan, så länge dansade
hon runt med dem i den stora salen på Hammar,
men ingen ville ge sig så länge han höll Dorothea
Ulck i sina armar. — Sjunga kunde hon också; hon
hade en hög, hög röst, men hon sjöng icke gärna
ordentliga sånger vid pianot, utan blott medan hon
sydde eller promenerade. Då kunde man ibland långt
borta från skogen höra hennes klingande toner.
O o
Man kan väl tänka sig, att Dorothea hade många
friare. Nog förstod man att hon skulle få en stor
hemgift, men hade hon än varit en fattig flicka, så
hade nog många velat ha henne för hennes egen
skull, ty hennes make hade man väl aldrig sett!
— Men hon var stolt och oåtkomlig som prinsessan
Turandot. Liksom denna elaka furstinna roade det
Dorothea att ge sina friare gåtor att gissa, och
kunde de inte gissa dem — så adjö med dem! Hon
hade inte minsta medlidande med deras sorg och
förtvivlan, utan skrattade ännu gladare och dansade
ännu lättare den dagen hon hade kört en friare på
porten. Men hennes timme skulle också slå. —
10—132865. Nyblom, Djur och människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
