- Project Runeberg -  Djur och Människor /
147

(1914) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BJÄLLERKLANG. 147

len dag-. — Skall inte också du försöka gissa mina
gåtor?

— För att du skall kunna skratta åt mig och
köra bort mig, svarade han i en stolt ton.

Men Dorothea böjde sig ned och viskade i hans
öra:

— Jag tar dig ändå, ty du och ingen annan skall
bli min man.

— Kör då! svarade han. Fram med gåtorna!

Så framställde hon sina gåtor.

— Vad är det som kommer — varifrån vet
man inte — och som går, vart vet man inte,
som kan vara så lätt som luft, och så hårt som sten,
som kan lyckliggöra och förgöra, som man älskar
och hatar — vad är det?

— Det vete katten! svarade Frits. Det är väl
en fågel!

Dorothea skrattade så att tårarna runnö ned för
hennes kinder. Jo du kan! sade hon och klappade
händerna. — Det är ju bergforsen, begriper du väl.

Så kom hon med två andra gåtor, men Frits
svarade lika befängt på dessa.

Alla gästerna, som voro närvarande, väntade att
hon nu skulle jaga Frits på dörren, liksom hon
gjorde med sina andra friare, men i stället föll hon
honom om halsen och sade: — Du skall bli min
man. Jag tycker om att männen inte begripa allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djurochman/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free