Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLLERKLANG.
149
stod framför den med armarna utbredda. Du far
inte gå! ropade hon. Förlåt mig! o förlåt mig!
Jag skall aldrig göra så mera. — Men han hörde
inte på henne. — Med ett språng var han ute genom
fönstret, som stod öppet till trädgården, och strax
efter var han försvunnen. — Han kommer väl i
kväll! tänkte Dorothea. Men han kom inte. Han
kommer och hämtar mig till kyrkan! tänkte hon
nästa morgon, medan de klädde henne till brud.
Men han kom aldrig mera. I en hel månad satt
Dorothea brudklädd vid fönstret och såg utåt vägen.
Hennes ögon blevo röda och uppsvullna av att stirra.
Hon varken åt eller drack, och då hon slutligen tog
av sig sin bruddräkt, gick hon till sängs och blev
liggande i tre år. — Då hon steg upp efter denna
tid, var hon inte längre den vackra Dorothea Ulck.
Hon hade blivit gammal och skrynklig, och hon log
aldrig. — Om hushållet bekymrade hon sig aldrig
mera, och det var nog därför att det gick så utför
mecl gårdens skötsel. Innan baron dog, fick han
sälja Hammar, och som en fattig man draga sig
undan på ett litet torp uppe i skogen, och efter
hans död var det så stor skuld, att Dorothea nätt
och jämnt hade sitt dagliga bröd. —
Hon levde ensam, utan tjänare, ville icke se någon,
och man berättade underliga saker om hennes
levnadssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
