Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLLERKLANG. 165
Hon skyndade ut, och strax därpå hörde Carl
hur släden gav sig i väg. Han kände så väl igen
bjällerklangen på den krans av sex stora bjällror
som hängde på hästryggen, en bjällra för far och
mor, för Carl och hans två systrar och den sjätte
för lilla syster Agatha, som dog förra våren. Men
knappast hade klangen dött bort i skogen, förr än
hela luften genljöd av bjällror och klockor.
Från alla sidor kommo nu slädar skyndande till
kyrkan, ringande, pinglande, sjungande, skrattande.
Det var som om hela den stilla skogen skulle blivit
levande.
Det var det lustiga pinglet från inspektorns
små-bjällror. Carl visste nog, att hela släden var
full-packad med ungar.
Och så kom den ståtliga låten från
herrgårdsslädens väldiga bjällerkrona, som tycktes sjunga:
»Undan! Ur vägen! Här kommer själva
brukspatronen!» Carl lyssnade och lyssnade. Han kunde
inte alls räkna slädarna längre.
Landsvägen gick alldeles förbi skogvaktartorpet,
och alla, som skulle till kyrkan, måste taga den
vägen.
Det sjöng och dallrade och jublade av klockor
och bjällror. — Och så med ens blev allt tyst, ännu
tystare än det varit på natten, tyckte Carl. — Han
hörde inte ens snön, som föll ljudlöst från de tyngda
grenarna — och så somnade han. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
