Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 174 DJUR OCH MÄNNISKOR.
På våren stocl den som ett vitt moln av blommor
emot den blå himlen, men på sommarn lyste den
av röda bär.
Då vallfärdade alla öns barn och unga dit för att
hålla fest i körsbärsskogen.
De lägrade sig då på gräset mellan de vilda
blommorna och sågo ut över havet, sedan de först
plockat fånget fullt av de sköna, saftiga bären.
Och medan de åto, viskade de till varandra:
— Vem har planterat skogen? Vem har gett oss
körsbären? Ja, vem, vem, vem?
Kungen reste sig sin minnesvård i kungseken.
Skalden lever ännu i skaldens lind. Ute på
klipporna lyfter sig jättepinien och talar om vår stora
anförares bragder. Men körsbärsskogen? Vem har
O o
sått körsbärsskogen?
De sågo frågande på varandra, men en stund
talade ingen.
Då sade en vacker, tankfull flicka:
— Ingen vet vår välgörares namn, och aldrig
skola vi få veta det. Men nog har det varit en
som varken tänkte på sig själv eller på att sätta
sig en minnesvård, men blott tänkte:
— Denna skog vill jag plantera till fröjd och
glädje för de släkten som skola komma.
— Du har nog rätt! svarade en annan
eftertänksamt. Den som har planterat skogen här har bara
haft oss och vår glädje i tankarna, och om än ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
