Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 170
DJUR OCH MÄNNISKOR.
nes hjärta bultade högt, och hon vågade knappast
andas för att bättre kunna lyssna. För varje gång
barnet stapplade, röt läraren med hög röst:
— Se upp och läs ordentligt vad det står skrivet!
Har du inte ögonen i huvudet, Kalle?
Det gjorde så ont i Lisa. Varför skulle man tala
så hårt till hennes egen lilla söta gosse! Men nu
tycktes skolläraren alldeles mista tålamodet. Hon
hörde, att han sprang upp från sin stol. Vad han
gjorde såg hon inte, men antagligen gav han
gossen några tillrättavisningar, ty den lille bröt ut i ett
högt jämmertjut, och en annan gosse fortsatte
läsningen.
Lisa höll på att springa in i skolsalen för att
taga sin gosse därifrån, men hon vågade det dock
inte utan ställde sig under ett äppelträd för att vänta
på den stund, då barnen skulle lämna skolan.
Det dröjde icke länge, innan hon hörde skrammel
av bänkar, många fötter skrapa i golvet och
därefter ett surr av barnröster.
Där kom det första och därefter alla de andra
barnen rusande ut som en sparvflock. Och där, ja
där stod ju hennes lilla Kalle! Han vände ryggen
åt henne, men hon kände igen hans lockiga, tjocka
hår, hans lilla knubbiga kropp och till och med
hans mössa. Ja, det var hennes egen, käre gosse.
Hon rusade fram för att taga honom i famn, och
han vände raskt på huvudet. Det var inte alls hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
