Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 182
DJUR OCH MÄNNISKOR.
lagade mat och gjorde rent och tvättade och sydde
i många, långa är — ett och detsamma år ut och
år in.
Åldern tog till och krafterna togo av. Ett par
av barnen dogo, och de andra barnen kommo ut i
världen och fingo sitt eget att kämpa med, och till
sist dogo också skolläraren och hans hustru. De
tackade Lisa så mycket för hennes långa, trogna
tjänst; men det var också allt vad de hade att ge
henne; pengar hade de aldrig haft själva, och då
kunde de ju inte heller ge henne något.
Hon hade lagt av en liten sparpenning, så att
hon kunde hyra sig en vindskammare, och där tog
hon emot fintvätt och strykning och hiälpte sig fram
så gott hon kunde. Men denna vinter hade det
varit svårt, ty redan före jul fick gikten makt över
henne, och nu låg hon i sin säng och såg på den
gröna rullgardinen, varigenom solen lyste in på en
blommande lackviol.
— Jag undrar, hur stora knoppar träden ha, tänkte
gamla Lisa, jag undrar, om skogen snart tänker
slå ut.
Huset hon bodde i låg alldeles i hjärtat av
Köpenhamn; det fanns icke så mycket som en buske
i närheten, varefter man kunde följa årstidernas
gång.
— Det måtte visst vara ett härligt väder, tänkte
Lisa och suckade. Det fläktar så ljumt och friskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
