Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÅ SKOGEN SLOG UT. l8l
tänka sig, att man var på havsbottnen och såg upp
genom vattnet. Icke en vindfläkt rörde sig, och
grenarna hängde som stora solfjädrar och bågar
över dem. Varje blad var så stort och mjukt med
fina små dun som på en barnkind. Solen lyste
dämpat genom lövvalvet och från marken uppsteg en
doft som ett rökelseoffer. Hela skogen måste vara
full av fåglar; hon såg dem icke, hon hörde dem
blott; det var ett kvitter och ett drillande, som om
hela den orörliga skogen stod och sjöng.
Gamla Lisa låg alldeles stilla i ängelns armar.
— Du säger ingenting? sade Vårens ängel.
— Herre Gud, vad skall jag säga? svarade hon.
Jag hade ju alldeles glömt, hur all denna härlighet
såg ut; på fyra år har jag inte sett skogen slå ut.
Jag trodde, att jag kom ihåg det, men jag har nog inte
alls kommit ihåg det. — Hur har det gått till? Hur
o o
har du burit dig åt med att få allt detta färdigt?
O ö
— Ja, här var mycket att göra, svarade Vårens
ängel, i synnerhet med förberedelserna, allt detta,
som människorna inte känna till. Och nu under de
sista tre dygnen har jag ständigt varit i skogen.
De första två dygnen hade jag regnet med, men i
går hade jag solen med mig, och då kysste jag
alla kvistar och skott och bad dem skynda sig i
natt och vara alldeles färdiga till i dag. Då solen
gick upp i morse, möttes den av det du nu ser,
och den blev nästan lika förvånad som du. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
