Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 200
DJUR OCH MÄNNISKOR.
köld, men svanhamnen var och förblev borta. Huset,
där den gamla gumman bodde, kunde hon inte ens
se. Det låg så undangömt och hade nästan samma
färg som jorden och träden.
Till slut satte hon sig på en tuva med båda
händerna för ögonen och gav fritt lopp åt sin
förtvivlan. Det började mörkna i skogen och blev
småningom så mörkt som det kan bli en sommarnatt i
Sverige. Fåglarna sjöngo sina halvkvädna visor,
och daggen föll. Allt var så vackert som det kan
vara en sommarnatt, men den unga prinsessan hon
tyckte att det var rysligt. Hon kände sig så
gränslöst olycklig, och inte begrep hon, vad hon skulle
göra för att bliva förstådd av människor. Hon, som
inte kunde tala deras språk, och så var hon
dessutom alldeles naken! Ja, hon var mycket olycklig.
Då det började dagas, reste hon sig emellertid och
gick upp emot slottet, vars torn hon såg över skogen.
Hennes hår var så långt, att hon höljde sig däri
som en kappa, och så smög hon sig upp genom
ängarna och bort till ladugården, där hon såg en
kvinna, som höll på att mjölka kossorna. Men så
snart kvinnan fick öga på henne, släppte hon kon,
stjälpte omkull pallen, hon satt på, och sprang
skrikande in till hushållerskan. Hon trodde det var
själva huldran, som kom gående genom gröngräset
i morgongryningen. Hushållerskan kom, åtföljd av
ett par tjänarinnor, och eftersom hon var en modig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
