Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 224
DJUR OCH MÄNNISKOR.
från purpur till gulgrönt. Fjärden låg så stilla, som
om den blott väntade på första frostnatten för att
bli till is, alla marker voro slagna, och alla fåglar
hade för längesedan upphört att sjunga. Hon hade
gått landsvägen ned, därifrån ut på ängarna och
kom nu in i skogen längs ån, där hon följde en
liten stig, som gick ut till fjärden.
Där var ganska besvärligt att gå, eftersom stigen
gick fram på klippranden, upp och ned, avbruten
av sten och klippblock. Där ån mynnar ut i
fjärden, var en liten grön äng, där gräset nu var slaget.
Då hon kommit fram till den, blev hon stående med
handen till pannan.
Detta ställe hade hon sett en gång förut! Men
O o
när? Hon kände igen klippstranden, svängen, som
ån gjorde för att komma ut i det stora vattnet,
granskogen uppför berget. Allt hade hon bestämt
sett en gång förut, men när och huru? Bäst som
hon stod, fick hon öga på något vitt, som låg och
lyste på ängen. Vad kunde det väl vara?
Men det var just hennes svanhamn, som den
gamla torpargumman för sju år sedan tagit och
burit in i sin koja.
En så vacker och stilla dag som denna, då ingen
människa var i arbete, hade hon nu burit den ut
för att lufta den i solen.
— En besynnerlig tingest är den, sade torpar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
