Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDDAREN SOM ICKE KUNDE GLÖMMA SIG SJÄLV. 215
lopp plötsligt stötte huvudet emot dess fasta
grundval. En och annan falk, som svävade högt i luften,
kunde stå stilla på sina vingar och undrande se ned
på det tysta slottet som lyfte sitt koppartak och de
gyllene flöjlarna emot himlen. Runt om slottet,
miltals på alla håll, stod skogen vakt. Ingen sjö eller
flod var att se, och det enda vatten som fanns var
det som låg djupt nere i de sex brunnarna, som
riddar Brask hade låtit gräva, en till vart av sina
barn. Eran dessa brunnar hämtade man det
klaraste dricksvatten, kommet från bergets hjärta.
Det enda vatten, som barnen sågo rinna, var
snön, när den på våren smälte. Då gingo de upp
på höjderna i granskogen för att gräva bäckar.
Med käppar och grenar stucko de hål och rännilar i
snön och sågo med förtjusning hur vattnet började
porla och rissla och samlade sig till en liten bäck,
som störtade ned över stenarna. När snön var borta,
stod skogen torr, och under de heta
sommarmånaderna var det kvävande hett mellan de täta
stammarna, som svettades kåda i solen.
Nära slottet hade riddar Brask låtit anlägga en
00
vacker trädgård. Där blommade körsbärs- och
äppelträd i den första sommartiden, och upp ur den
svarta myllan vimlade tulpaner, aurikler och narcisser,
men när sommaren var i sin högsta glans, slogo
rosorna ut på alla de runda rosenbuskarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
