Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 218
DJUR OCH MÄNNISKOR.
ny fest. Det sparades varken på mat eller vin, och
överallt i salarna flammade vaxljus och facklor.
Men de unga herrarna sutto inte länge över vinet,
ty nu skulle dansen börja, och den räckte långt
efter att midnattsklockan i tornet hade slagit sina
tunga, livströtta slag. Unga riddar Olov var lika
O 7 o o
flink till dansen som till jakten, och inte heller var
det honom emot att prata och skämta med de unga
damerna. Han förstod nog också varför hans far
hade inbjudit den unga jungfru Margaretha Då till
slottet, och snart tycktes han märka, att han inte
var henne likgiltig. Hennes lilla mun sade inte
många ord, men när hon satt i fönsterfördjupningen
med sitt släta, röda hår kammat som en slöja över
kinderna, så han knappast kunde se hennes ansikte,
säg han dock huru hennes svarta ögon tittade efter
O o
honom genom hårtestarna. Hon var slank som en
lilja och dansade bedårande.
När riddar Olov i en kontradans höll hennes smala
hand i sin, kunde han inte nog beundra armens och
handledens böjning och den där lilla foten som
liksom ängsligt sökte vägen fram över det glatta
stengolvet. Hon var förtjusande! Men de andra unga
damerna voro också vackra, och det var så roligt
att dansa, och så härligt att jaga, och på det hela
en stor fröjd att leva. Om en tanke gladde honom,
så kom genast en ännu gladare och jagade bort
den. Var det skönt att vakna till jakten en mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
