Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDDAREN SOM ICKE KUNDE GLÖMMA SIG SJÄLV. 221
han sitt eget ansikte uppe emellan molnen. Och
nu kom halsen, armarna, hela kroppen fram. Men
tydligast såg han sina egna stirrande ögon. Så var
J O ö o ö
det dock nog bättre inne i salen mellan de
dansande. Han vände sig raskt pä klacken och gick
tillbaks in i riddarsalen. Men hans bild följde honom
överallt. — Var han än gick eller stod, vad han
sade eller gjorde, såg han varje rörelse av sig själv,
hörde varje ord han uttalade, som om en annan
skulle ha yttrat det. Detta är blott dumheter, som
man skall sova bort! tänkte riddar Olov, då han
sent på natten släckte ljuset, och kort därpå sov
han verkligen. Men nästa morgon hade han redan
i drömmen känslan av något ohyggligt. Det var
blott som en obestämd, beklämmande ångest över
bröstet, men när han blivit riktigt vaken, kom han
ihåg vad det var. Nästa morgon sken solen klart
genom tornfönstret och han hörde det glada
hundskallet då hundgården blev öppnad. Men knappast
hade han satt sig upp i sängen, förrän han såg sig
själv. Det var som om någon plötsligt hade gripit
honom i nacken och rivit honom bort från alla glada
morgontankar. Han såg sig själv sitta upprest i
sängen, han såg sig själv taga på varje klädesplagg,
och han följde varje rörelse han gjorde som om
han sett på en annan. Han tänkte på varje steg
han tog då han gick ned för den höga stentrappan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
