Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDDAREN SOM ICKE KUNDE GLÖMMA SIG SJÄLV. 223
och sä skrattade han sä ohyggligt, att det ryste i
dem.
Men på kvällen, då alla ljus och facklor voro
tända på slottet, klädde riddar Olov sig till dansen.
Han kammade sitt långa hår, så att det glänste som
gull. Han fäste ädelstensspännen i sammetsdräkten
och spände ett gyllene bälte kring livet.
— 1 natt skall jag dansa bort från mig själv!
tänkte han. Det måtte dock, när allt kommer
omkring, vara en ganska lätt sak.
Och medan flöjter och gigor tonade, dansade herr
Olov alla de sköna damerna så trötta, att de ropade
högt och bådo för sina liv. Till slut tog han Mar-
o o
garetha Då vid handen och dansade inecl henne så
länge, att hon föll som en bruten lilja till golvet,
men han böjde sig inte ens för att lyfta upp henne.
Han gick ut ur salen och slog dörren så hårt igen,
att alla armstakarna klirrade och flammorna i
facklorna bleknade.
Det var mörkt i trappan, men månen sken in
genom gallerfönstret, och herr Olov gick med högt
bultande hjärta och fasta steg till sin kammardörr.
Men vad var detta? Stod inte någon viel dörren?
Han såg i månskenet tydligen gestalten av en man,
en man av hans egen höjd och bredd.
Nu bockade sig gestalten för honom och öppnade
dörren.
— Stig på, herr Olov! sade en röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
