Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 232
DJUR OCH MÄNNISKOR.
om han inte sett en ung venetiansk dam, vars
skönhet hade gjort ett djupt intryck på honom. Hon
var visserligen bara sexton år, och han själv hade
de sextio bakom sig, men som hon blott var en
vanlig adelsdam, dotter till en mäktig köpman, kunde
riddar Rudolph nog tänka att hans giftermålsanbud
skulle bliva väl mottagna, då de framställdes av
honom, som tillhörde en av Tysklands mest
framstående släkter och därtill var kejsarens vän.
Han fick dä ocksä genast ett gynnsamt svar, och
ett par månader senare hämtade han själv sin unga
sköna brud i Venedig. Hon hette inte »Stella» för
intet, ty hon lyste verkligen som en stjärna, där
hon kom ridande vid sin brudgums sida.
Freuden-stein var vida beryktat för sitt läge och för den
prakt, varmed hela slottet var utstyrt, men den unga
italienskan kunde inte vänja sig vid de höga bergen,
som på alla sidor omgiva Adigedalen.
Hennes svarta ögon hacle alltid ett trånande,
läng-tansfullt uttryck, och hon stod gärna på balkongen
utanför slottet och såg ned mot Italien. Dit ned
stormade Adigefloden, och dit ned gingo alla hennes
tankar.
Hon längtade efter havet och efter det mjuka,
venetianska tungomålet. Hon längtade tillbaka till
solen och till sitt hemland, så att hon kunde dö.
Och hon dog ocksä, efter att först hava fött en
liten dotter till världen, och blev begraven i slotts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
