Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 240
DJUR OCH MÄNNISKOR.
skulle Jolantha måhända göra sitt val och taga en
av de ståtliga riddarna till sin brudgum.
Då vinet var skördat och hade jäst, blev det
upphällt i kannorna, och den dag, på vilken
gästabudet skulle ske, gick upp med en glans, så man
tänkte att festen skulle gynnas av idel solsken.
Himmeln hade tidigt på morgonen en glasaktig
klarhet, under vilken höstens färger stralade i
mångdubbel glans. Då den vita fanan blev hissad på
tornet, hängde den slappt ned fran stängen, ty inte
en vind rörde sig. Men underliga moln stego snart
upp bak bergryggarna, och inom kort försvann
Schlerns mäktiga koloss i dimmorna. Sedan dröjde
det inte länge förr än hela bergskedjan dolde sig
bak ett molntäcke, och nu började regnet.
Men när det riktigt börjar regna i ett bergland,
är det inte, som när det regnar annorstädes. Ser
man regnet från en bergrygg, då ter det sig för
ens ögon, som om det kom miltals högt ifrån och
strömmade ned över jorden i långa, täta floder.
Jolantha stod i fönstret på Freudenstein och såg
huru regnet svällde och svällde och småningom fyllde
hela Adigedalen.
Molnen drevo djupt ned och dolde än den ena
än den andra bergtoppen, medan floden steg och
steg, och alla bäckar och forsar tumlade fradgande
ned från höjderna. En kylig luft slog emot henne
av de förbidragande dimmorna, och hon spejade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
