Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 242
DJUR OCH MÄNNISKOR.
— Regnade det, sade han blott. Inte märkte jag,
att det regnade.
Det blixtrade i Jolanthas sköna ögon, då hon
återtog den tömda bägarn, och den dagen dansade
hon så hänförande och sjöng sina visor sä
bedårande, att de båda friarna lovade högt och heligt
att återkomma tredjedagen jul för att få sin slutliga
dom, ty den dagen skulle Jolantha giva sitt ja-ord
till en av dem och sedan följa honom till hans borg
som hans äkta hustru.
Vintern kom utan snö. Man skulle nästan tro, att
det fortfarande blott var en vacker, kall höst, som
härskade i Adigedalen. Men strax före julen
började det snöa, och snön tilltog beständigt i styrka.
Annandag jul var det yrväder, och tredje dagen jul
gick upp med en så förfärlig snöstorm, att man i
mannaminne inte hade sett dess like.
— Ingen dödlig kan komma fram på vägarna en
dag som denna, sade riddar Rudolph. Inga bord
skola dukas och intet vin sättas fram.
Inte ens fanan gick upp på borgen.
En enda stöt av stormen skulle ha söndertrasat
den. Men Jolantha klädde sig ändå i festdräkt och
kom in i salen med sammetssläp och guldstickad
sidenklänning.
Väntar du någon? frågade hennes far och tog
henne under hakan. Inte kan du väl tro att någon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
