Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 44
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Och sa kom det ögonblick, dä jolantha skulle
säga farväl till sin far och stiga till häst för att
bege sig till Hoch Eppan med sin brudgum.
Gamla riddar Rudolph var rörd, hans tårar
droppade ned i hans skägg, medan Jolantha länge
omfamnade honom i tysthet. Men hon såg lycklig ut
och kunde inte gråta.
Just som hon skulle stiga till häst, tog hennes
brudgum henne hastigt om livet och lyfte henne
upp på hästen framför sig.
— Nu är hon min, sade han, och dess närmare
jag har henne, dess bättre skall jag kunna värna
henne emot allt ont, och därmed red han bort med
henne över vindbryggan, följd av sitt ståtliga
brudfölje.
Då de hade kommit ut från Freudenstein, märkte
de först, att åskan var över dem. Den ena knallen
följde den andra, och blixtar korsade varandra i den
kvava luften.
— Skola vi vända? frågade riddar Wilhelm sin
unga brud. Det blir ett förfärligt väder!
— Nu är mitt hem på Hoch Eppan, och vi rida
väl hem, svarade Jolantha.
Då gav riddar Wilhelm sin häst sporrarna, och i
galopp redo de vidare.
Men snart blev vägen så brant, att hästen blott
fot för fot kunde komma framåt. Det brakade som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
