Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24«
djur och människor
— Riktigt söndagsväder, svarade Malona.
Då de gått ett stycke, sågo de en liten stig, som
kilade in mellan tallarna och tycktes söka sin egen
väg fram.
Malena stod stilla och tittade in i skogen.
Tänk, om vi skulle följa den där lilla stigen,
sade hon. Då vore vi nog mycket fortare framme,
än om vi gå den långa tråkiga landsvägen.
— Ingen vet vart den stigen bär, svarade Malona.
Och för resten sade mor tydligt: gå raka vägen
fram.
— Mor har nog aldrig vetat av, att den stigen
fanns, svarade Malena fort. Men jag har nu en
så rasande lust att gå den vägen. Kommer du med,
Malona?
— Jag går den vägen mor har sagt jag skall gä,
och det gör du med! svarade Malona bestämt.
— Ja, så mötas vi vid kyrkporten! ropade Malena.
Hon hade redan sprungit ned på stigen och försvann
snart mellan träden.
Malona ropade efter henne, och då hon inte
svarade, började hon gråta. Men så kom hon att
tänka på, hur tiden gick och att hon sannolikt skulle
komma för sent till kyrkan, och hon började springa
allt vad hon orkade.
Då hon sprungit ett stycke väg, mötte hon en
liten gosse. Han var barhuvad och såg så rent
olycklig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
