Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-MALENA OCH MALONA.
249
— Varför ser du så olycklig ut? frågade Malona
och stannade farten.
— Far har skickat ut mig att ta reda på kon,
men inte kan jag hitta henne, fastän jag sprungit i
många timmar, så mina fötter blöda.
— Stackars liten, sade Malona. Så får jag väl
lov att hjälpa dig! Och därmed tog hon den lille
gossen vid handen och gick in i skogen med
honom.
— Vad heter kon din? frågade hon.
— Kon heter ju Stjärna, svarade han. Hon har
en vit stjärna i pannan.
Då började Malona att sjunga med hög röst:
»Stjärna, min Stjärna!
Jag möter dig så gärna.
Inte ska du gömma dig.
Men skynda dig och kom till mig.
Stjärna, min egen vackra Stjärna!-
Hennes röst lät sä klar och klingande och hon
hade knappast sjungit till slut, förrän de hörde en
ko böla.
— Det är Stjärnas röst, sade gossen och log.
— Nu finns hon bestämt strax här bredvid.
Och knappast hade de trängt genom snåret, förr
än de sågo kon, som stod och tuggade grönt gräs.
Men hon var inte ensam. På marken bredvid
henne satt en gammal, gammal gumma och mjöl- •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
