Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-MALENA OCH MALONA.
259
— Det vet jag visst! svarade den främmande.
Man går bara och går och till slut kommer man
fram . . .
— Vart fram? sade Malena och såg pä henne.
— Dit man går, vet jag, svarade den främmande
och skrattade.
Hon hade den vackraste mun och snövita tänder,
men vad var det som gjorde, att hennes ögon sågo
så besynnerliga ut?
Å jo! Det var ju det, att hon aldrig
blinkade.
— Varför blinkar du inte? frågade Malena och
stirrade på henne. Jag tycker du skulle blinka
ibland!
— Vad skulle det tjäna till? svarade kvinnan.
Vad skulle jag blinka åt?
— Så konstigt du talar, sade Malena allvarsamt.
Vem är du egentligen? Är du fru eller jungfru?
— Ingendera, svarade den främmande. Jag är
skogsfrun, men jag har aldrig varit gift, och jag
gifter mig aldrig.
— Skogsfrun! upprepade Malena. Då är du ju
någonting förskräckligt!
— Det är som man tar det! svarade skogsfrun
och smällde med tungan på ett blad, hon rivit av.
Jag tycker inte alls clet är något förskräckligt! Jag
tycker just det är livat. Här i skogen kan man
bära sig åt hur man vill, och jag vet ingenting led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
