Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 268
DJUR OCH MÄNNISKOR.
— Det är nog daclda, som kommer och hämtar
mig i säng! tänkte hon och stannade. Men det var
inte hennes dadda. Det var en stor, tung björn,
som stod ett stycke ifrån henne och såg på henne
med sina små lömska ögon.
— Nej, se på den bassen! ropade den lilla
prinsessan. En sådan väldigt stor hund! Om jag ändå
hade litet bröd att ge den, men hallon äter den väl
inte — eller hur? frågade hon och sträckte ut
handen. Vill du ha bär, lilla vän? sade hon vänligt.
Det är allt jag har att bjuda på.
Björnen lufsade bort emot henne och började äta
de hallon, hon räckte fram. Den slickade
omsorgsfullt de små fingrarna och såg sedan nyfiket
upp på prinsessan.
— Är det inte bra varmt att gå här i
sommarhettan med den där tjocka pälsen? sade hon och
drog handen genom björnens täta päls. Stackars
lilla basse! tillfogade hon i smeksam ton och kysste
björnen på nosen. Du svettas ju riktigt! Och så
kan du inte ta av dig pälsen och lägga den på en
sten, som jag gjort med min klänning! Björnen
brummade sakta och strök sig emot henne, men
plötsligt vände den sig och sade något, som hon inte
förstod. Ut ifrån snåren kommo två små
björnungar tumlande. De sågo ut som två stora, levande
muffar, tafatta och klunsiga i sina rörelser, men
mycket kostliga att skåda. Å, så söta ni är! ropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
