Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 272
DJUR OCH MÄNNISKOR.
— Vänta då litet! sade korpen. Jag skall först
ge dem tonen.
Det var tydligt, att korpmodern gav sina order
till ungarna uppe i boet, ty det blev ett kraxande,
som aldrig tycktes vilja taga slut. Äntligen blev
det stilla, och nu flög korpmor upp på kanten
av-boet med två ungar på vardera sidan, och så
började de:
»Krax, krax, krax.
Nu sjunga vi alla strax.
Kra, kra, kra.
Jag tror det var något till bra!-
— Var det alltihop? frågade prinsessan ängsligt.
— Vi kunna gott sjunga det en gång till, sade
korpen.
— Nej, jag tackar så mycket, svarade prinsessan.
Jag kan inte stanna längre, jag får vara hemma,
innan solen går ned, och så sprang hon hastigt ned
för berget.
Sjön därnere blev allt ljusare och blänkte bland
trädstammarna. Nu ville hon se, hur det såg ut
vid sjöstranden. Solen hade glidit mycket närmare
horisonten, sjön glänste som en stor silversköld, och
på den sam en hel skog av näckrosblad med de
vita blommorna emot ljuset. I vassen låg en mängd
vilda svanor, som svalkade sig i böljorna.
— Å, så vackra vita blommor! ropade den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
