Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 280
DJUR OCH MÄNNISKOR.
de vilda bergen, får man se hur hemskt och ödsligt
där är. Där finnas bara sten och snö, snö och sten.
Det ena berget reser sig högre än det andra som
ett oändligt, förstenat hav. Det är som om den
ena toppen sträckte halsen högre än sin granne för
att se, vad som väl kan finnas på andra sidan om
bergen. Men då alla de väldiga stenmassorna få
öga på den leende sjön, våga de sig icke längre.
De stå stilla och titta stumma ner i det
himmelsblåa vattnet. Ni ska inte tänka er bergen som de
små bergsknallarna, man ser vid saltsjön. Om ni
lägga huvudet baklänges och titta uppåt, kan ni
ändå inte se så högt som till toppen av dessa
ofantliga bergmassor. Småstenar, som ligga slängda i
avgrunderna bland bergen, äro så stora som hus,
så stora som slott och kyrkor, och där emellan
kommer blott då och dä en bergström dansande,
skrattande kallt och hånfullt. Man blir riktigt kuslig till
mods av att färdas däruppe, och man tänker
ovillkorligt: här bo bestämt troll. Och man tänker inte
orätt. Här finnas endast troll, åtminstone fanns det
här troll i gamla dar.
För länge, länge sen bodde här i en av de
väldiga bergshålorna ett troll med sin hustru och deras
enda son, Bradalba. Det var ett eget slag av troll.
De voro inte fula och missbildade som trollen i
nordens skogar och berg. Tvärtom hade de vackra
O o
och starka kroppar och ofantligt stort och tjockt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
