Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLET BRADALBA OCH PRINSESSAN JAN INA. 285
hade kommit nära stranden, gömde han sig bakom
ett klippblock och stirrade emot båten. Däri sutto
två roddare med guldbroderade jackor och mössor.
Den ena av dem hade rest sig och räckte ut armen
till stöd åt en ung flicka, som försiktigt steg i land,
i det hon satte fötterna på de stora, flata stenar,
som lågo i de skvalpande böljorna. Hon talade
några ord med roddarna, och så började hon att
ensam gå upp mot berget.
Bradalba kunde inte se hennes ansikte, men det
lyste om henne, ty också hon hade guldbroderade
kläder och en liten guldkrona på det långa, ljusa
håret, som hängde ner på hennes rygg. Medan hon
gick fram, böjde hon sig ned gång på gång, som
om hon tog upp något från marken, men Bradalba
kunde inte se, vad det var. Då satte han båda händerna
för munnen och ropade »Hallå!» så att det klingade
långt ut över havet. Den lilla prinsessan — ty det
var en liten prinsessa — darrade från huvud till fot
och såg sig förfärad omkring. Men då hon inte
I såg något, fortsatte hon sin väg alltjämt böjande
sig ned, stod stilla och tycktes ordna något, hon
höll i händerna.
Bradalba var nära att spricka av nyfikenhet. Han
stack huvudet fram bakom klippan och ropade.
— Vad är det för skoj, du håller på med?
Prinsessan tittade upp, såg till höger och till
vänster, men kunde inte få öga på Bradalba. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
