Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 286
DJUR OCH MÄNNISKOR.
hon sträckte ena handen högt i vädret och ropade
med en liten darrande röst:
— Jag plockar violer.
— Inte finns det violer här i Stenberget, ropade
Bradalba tillbaka.
— Vad säger du? svarade prinsessan och höll
handen bakom örat för att bättre kunna höra. Nu
hade hon sett Bradalba, där han satt högt uppe på
klippan och dinglade med benen.
— Jag säger, att inte kan du finna violer här,
ropade han tillbaka.
Hon svarade bara med att svänga ena handen i
luften, och så började hon åter bocka sig ner.
Det får jag lov att se på närmare häll, tänkte
Bradalba, och så satte han sig att rutscha ner för
klipporna. Stenar och grus röko om honom, men
nu var han alldeles nära prinsessan. Han blev
sittande på ett klippblock och stirrade på henne.
Hon var liten och smal med ett vitt ansikte och
två stora svarta ögon, som sågo ut som två stjärnor.
Hennes händer voro så smala och hennes fingrar så
spetsiga, att Bradalba inte kunde begripa, att hon
kunde begagna dem till något. Emellertid rörde
hon dem mycket fort och tycktes vara alldeles
upptagen av att göra sin bukett. Bradalba såg med
förvåning, att hon för varje ögonblick samlade flera
och flera violer. Hon kunde snart inte hålla fast
dem alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
