Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLET BRADALBA OCH PRINSESSAN JAN INA. 291
ön, där mitt slott ligger. Och Bradalba lade sig
med huvudet i prinsessans knä, och hon började
berätta.
Ännu snyftade han sakta, clå han tänkte på hur
’skallig han hade blivit, men småningom glömde han
det för att lyssna på allt vad hon talade om.
Medan det var kallt och blåsigt här uppe på berget,
sade hon, var det vår och värme på ön, där hon
bodde. Medan man här uppe bara levde bland
stenar och snö, vandrade man hos henne i det
mjukaste gröna gräs och plockade rosor och apelsiner.
På morgonen var sjön vit som silver, på middagen
strålande som guld, men inemot kvällen som smälta
diamanter, azurblå, smaragdgrön, och röd som
rubi-ner. I trädgården sjöngo näktergalarna, och
påfåglarna vandrade omkring på terrasserna. Där levde
hon så lyckligt med sin far och mor och sex små
bröder.
Allt detta talade hon om för Bradalba, och han
satt stilla och lyssnade till allt vad hon sade. Han hörde
inte så mycket efter, vad hon berättade, som han
mera såg på henne. Aldrig hade han tänkt, att en
skapad varelse kunde ha så milda, talande ögon, en
sådan liten söt och vänlig mun och ett så silkeslent
hår. Han kände det som om hans hjärta smälte
som en isbit för solen. Men det var ännu en, som
lyssnade till prinsessan. Det var en liten sädesärla,
som hade kommit flygande. Den trippade nu fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
