Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 306
DJUR OCH MÄNNISKOR.
— För all del, bär du bara bort ungen din.
Men kom inte tomhänt tillbaka, det råder jag dig
till!
Trollgubben sprang allt vad han orkade ned till
akacielunden. Där stod den gyllene vaggan.
Duvorna trippade omkring den, akaciorna strödde sina
blommor över den, och vid sidan satt grevinnan
Esmeralda i sin djupa länstol och snarkade sakta.
I en handvändning slog trollgubben upp täcket
på vaggan, grep prinsessan och stoppade ner
trollungen i hennes ställe, och så kilade han fortare än
en hare upp för berget med sin kostbara börda.
Då grevinnan vaknade, märkte hon ingenting.
Hon trodde, att prinsessan sov. Men en stund efter
kom drottningen ned i lunden. Hon brukade taga
ö O
sig en förmiddagspromenad dit ned för att se ett
slag på sin dotter. Ni kan tänka er hennes fasa,
då hon lutar sig över vaggan och ser, inte sin lilla
älskade Bianca Maria utan ett litet trollknyte, som
tittar på henne med små ilskna, svarta ögon. Hon
gav till ett rop och höll på att dåna.
— Vad är detta? stammade hon. Det är ju inte
mitt barn! Vem har tagit mitt barn? Detta är ju
inte prinsessan!
Grevinnan Esmeralda reste sig upp förfärad.
— Inte Ers Majestäts barn! sade hon. Vems
barn skulle det annars vara? Här har ingen varit.
Inte en levande själ! Jag har bela tiden varit lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
