Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORTBYTINGARNA.
309
lade henne bara Svartöga, ty trollungen hade ett
par blixtrande mörka ögon.
— Var har egentligen vår dotter fått sina
underliga svarta ögon ifrån? sade kungen och stirrade pä
drottningen.
— Ja, vern kan förklara det! svarade hon och
suckade. Då hon blev född, hade hon blä ögon
liksom du och jag.
Men inte var hon god att tas med, den lilla
Svartöga. Hon gav både kungen och drottningen och
hela hovet nog att göra. Om hon inte fick sin vilja
fram, lade hon sig på rygg på golvet, sprattlade
med benen i luften och gallhojtade, så att man fick
lov att stänga fönstren, för att det inte skulle höras
ut. Om hon fick en ny klänning, så roade det
henne att fläcka ned den genom att stjälpa all sin
soppa över den, eller också stack hon eldgaffeln
tvärs igenom den, så det blev ett stort hål. Och så
sneglade hon pä drottningen för att se, om hon inte
blev riktigt ond. Värst var hon dock emot den
gamla grevinnan Esmeralda. Henne kunde hon rakt
O O
inte tåla. När grevinnan somnade i sin länstol,
strödde hon fullt med sand i huvudet på henne eller
gömde hennes skor i någon buske, där den gamla
damen inte kunde finna dem. Ibland gömde hon
ocksä sig själv, och då hade hon ohyggligt roligt,
när grevinnan vaknade ur sin lilla slummer och inte
mera såg henne. I timtal kunde hon krypa bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
