Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORTBYTINGARNA.
329
En dag kom hon hem, och då var hon så röd
och genomsvettig av sin rasande ritt, att kungen
mycket allvarsamt bad henne vara mera försiktig. Men
då blev hon så ond, att hon slog sönder en
av de stora speglarna med skaftet på sitt ridspö.
Glasflisorna regnade ned som isbitar; men kungen
bleknade och gick ut ur rummet. Varken han eller
drottningen hade hand med henne, och de beslöto
att så snart som möjligt gifta bort henne.
— Måhända blir hon en bättre hustru, än hon
har varit dotter, sade kungen. Men drottningen
trodde inte mycket på sin dotters förbättring.
Man utvalde en brudgum åt henne, och det var
den förnämste och vackraste unge hertigen i hela
riket. Han fick ju känna sig gränslöst smickrad att
få kungens enda dotter till hustru, och inte gick det
an att fråga efter, hur hon var eller inte var. Det
var bara att bocka sig till jorden och säga:
— Tackar underdånigst.
Prinsessan fann också till att börja med behag i
den unge mannen. Hon tyckte han var så vacker,
och hon gjorde sig sä söt och mild, när han var
närvarande, att han trodde hon var en riktig guds
ängel. Men det dröjde inte många veckor, förrän
hon började visa sig så, som hon verkligen var,
och den unge hertigen gjorde stora ögon. Han
hade aldrig väntat sig att få se en prinsessa ruska
sina tjänare och örfila sina hovdamer, och en dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
