Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORTBYTINGARNA.
317
Den unge hertigen blev mer och mer rädd för
sin kungliga brud. Han skulle så gärna han levde
sett att han sluppit henne, men hans fader sade, att
det gick rakt inte an. Om hon så vore den ledaste
trollpacka, måste man anse det för en utomordentlig
ära att ha blivit utvald till hennes brudgum.
Emellertid hade nu också Bianca Maria blivit en
vuxen jungfru. En dag sade trollgubben till sin
gumma.
— Nu är det tid på att vi föra vår dotter till
hovet. Jag är mycket stolt över henne, och jag vill
att alla troll ska se vilken vacker dotter vi ha.
— Bara de inte också se, att hon är tjuvgods!
svarade trollgumman. Hon liknar då varken mig
eller dig mera än en skogsduva liknar en padda.
Men gubben stod på sig, och en kväll vid
midsommartid gingo de med Bianca Maria djupt in i
skogen till en stor berggrotta, där trollkungen bodde,
och där det skulle hållas midsommarbal.
Solen hade nätt och jämnt gått ner, då de nådde
berget, där trollkungen bodde. Inne i den festliga
salen var så stoppfullt och luktade så fränt av troll,
att Bianca gick ett steg baklänges, då hon stod på
tröskeln; men redan hade alla fått ögonen på henne,
och trollgumman skuffade henne i ryggen och sade:
— Gör dig inte rar utan visa, att du har
troll-vett! Och så måste ju Bianca gå in i salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
