Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 322
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Men trollflickan hade i skogen kommit fram till
trollens håla. Där stod trollgumman och högg ved.
Den var hård och seg, och hon svor alldeles
förfärligt, medan hon höll på med sitt arbete.
Trollflickan stod stilla och skrattade.
— Dig tycker jag om! ropade hon. Så där ska
det gå till! Då blir det liv i spelet!
Trollgumman såg upp, och då hon fick öga på
flickan, kände hon genast igen, att det var hennes
dotter.
— Min egen galna unge! ropade hon och bredde
ut armarna. Och så gav hon sig genast till att
krafsa i flickans hår. Se här! sade hon, tänkte jag
inte det! Här är en marlock, som ingen kristen
* människa kan kamma ut. Är det inte sår Och
flickan skrattade, ty hon kom ihåg allt det besvär,
de gjort sig för att kamma ut den inkrånglade
härtofsen, som låg dold under de andra lockarna. Kyss
mig, min pulla, sade trollgumman och gav sin flicka
en ordentlig smällkyss. Men hon torkade sig om
munnen och sade: Tvi vali! Vad du var våt om
truten!
Nu gav kungen den unge hertigen Bianca till
brud, och trollflickan skulle giftas med
trollkronprinsen och småningom bli drottning över alla troll.
Samma dag stod deras bröllop och firades på
båda håll med största prakt. På kvällen, då Bianca
och hennes brudgum, ledsagade av ett stort följe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
