Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNHETEN OCH ODJURET.
32 7
man, eftersom han sà vackert har låtit utstyra denna
heliga bok, fortfor hon utan att se upp.
— Får han själv komma och föreställa sig för err
frågade sändebudet.
— Han får komma! svarade Jolanta och sträckte
ut handen. Hon läste fortfarande i boken.
Blott ett par dar därefter red skogarnas furste in
på borggården. Det var den stoltaste riddare man
kunde se. Han var högre växt än alla riddarna i
sitt följe, smal om livet och bred över axlarna. Pä
sitt korta, kolsvarta hår bar han en gyllene hjälm
med ett par väldiga örnvingar, och om sina bruna
händer hade han tjocka gyllene armringar. Hans
ögon voro också svarta och gnistrade underligt
vilda, men när han skrattade, visade han två rader
snövita tänder med skarpa, spetsiga hörntänder.
Han emottogs med mycken stat av den gamle fursten.
Man visste nog, att han rådde om de oändliga
skogarna, som sträckte sig upp för bergen, men annars
hade man inte mycket reda på honom. Blott ett
visste man, att bara hans namn, »skogarnas furste»,
fyllde alla sinnen med en sorts bävande vördnad,
och de, som en gång sett honom, glömde honom
aldrig.
Då Jolanta vid sin faders hand fördes fram för
honom, neg hon ända till golvet. Men då hon lyfte
sina ögon och såg honom i ansiktet, darrade hon
sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
