Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNHETEN OCH ODJURET.
32 7
upp, och in kom björnen. Hon märkte, att han
stannade som förvånad, då han fick se henne ligga
framför sig som en död, men strax därpå började
hans vilda jakt, denna natten ännu mera rasande än
den förra. Under höga tjut for han fram och åter
på golvet, krafsade på henne med sina stora labbar
och vände henne som ett bylte med sitt våta tryne.
Därefter störtade han ut i skogen för att
återkomma ännu vildare.
Jolanta undrade, att hon inte dog riktigt av ångest
och smärta, men hon höll i med att inte ge minsta
livstecken ifrån sig. Det gällde ju livet! — Då
solen kastade sina första strålar i hallen, försvann
björnen, och liksom förra natten kastade hon sig på
bänken vid spisen och föll genast i sömn. Då
hennes brudgum väckte henne, tycktes han inte alls
komma ihåg nattens händelser, och det underliga
var, att varje natt trodde björnen åter, att hon var
död. Det var, som om han alldeles skulle ha glömt,
att han nyss sett henne livslevande.
Men ni kan nog tänka er, vilket förskräckligt liv
den arma Jolanta förde!
Visserligen sov hon nästan hela dagen, medan
skogsfursten och hans kämpar voro på jakt, inen
med fasa såg hon solen försvinna varje kväll, ty
varje natt var en kamp för att rädda livet.
Ofta såg hon sig om i den stora, allvarsamma
skogen och undrade, om hon skulle kunna finna en
22—132865. Nyblom, Djur och människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
