Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNHETEN OCH ODJURET.
32 7
ocli undrade, hur det hacle gått henne, da han såg
falken komma flygande. Den strök så fort igenom
luften, som om den kom mecl ilbud, och dalade ned
på Astolfs skuldror. Då böjde den näbbet emot
hans öra och tycktes vilja tala till honom, men den
förblev stum som en fågel.
— Vad vill du mig? Vad har du att förkunna
mig? frågade Astolf och såg förundrad på falken,
men då den blott flaxade sakta med vingarna och
öppnade näbbet utan ord, miste Astolf tålamodet.
Kan du inte tala, och har du intet att säga mig,
sä läter jag den fågeln flyga! sade han och slog ut
mecl handen, och falken måste flyga bort mecl
oförrättat ärende.
Jolanta väntade i många, långa dagar, men då
intet bud från hennes bror hördes av, tänkte hon,
att falken nog hade flugit sin egen väg och svikit
sitt löfte.
Men med varje dag blev hon tunnare och vitare.
Hon tänkte, att hon snart skulle dö, om inte hjälpen
kom.
Då hände det en dag, när hon gick igenom det
halwissna gräset i skogen, att en orm gled förbi
hennes fötter. Hon tog upp en käpp för att döda
den, men i samma ögonblick fick hon en tanke.
— Du skall fä leva, du stackars kräk, sade hon
till ormen, om du lovar mig att skynda över berg
och kullar, till dess du har nätt kungens läger. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
