- Project Runeberg -  Viborgs läns återförening med det öfriga Finland /
48

(1894) [MARC] Author: Johan Richard Danielson-Kalmari
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Reunionstanken växer och stadgas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Finland, anlände i september „finska deputationens**
medlemmar till Viborg. Och samma intryck gjorde landet och
folket äfven på dem. Nästan med samma ord som
Wärn-hjelm skrifver baron Mannerheim: „Landet ohyggligt, vägen
krokig. Endast stora stenar och sandmoar, så att det liknar
nästan en ödemark. Fattigdomen syntes bland allmogen.
Poststationerna usle; der fans hvarken mat eller dricka eller
sängar, Viborg efter sista branden reguliärt bygd, mest alla
husen af sten; dock sades icke vara mera ännu än fyratio

%

privata hus inom murarne. En svensk och en rysk kyrka,
efter den nya byggnadskonsten. Dessutom flera publika stora
hus. Staden är starkt befastad**. I sina „Anteckningar**
tillägger Mannerheijn om samma resa i östra Finland:
„skil-naden emellan vårt gamla Finland är mer än märkelig.***)
Vidlyftigare än Mannerheim har Rehbinder, Finlands
första ministerstatssekreterare, hvilken som representant for
Åbo hofrätt anslutit sig till deputationen, i sina minnen
skildrat människorna i ryska Finland och den motvilja, de
hos honom och hans följeslagare uppväkt. „Förgäfves
påminte vi oss, att vi ännu trampade Finlands jord och att de

varelser, hvilka omgåfvo oss, voro våra forna bröder.–––––-

Alt var förändradt eller föreföll åtminstone oss så: seder,
dräkter, undervisning, tänkesätt, och språket, hvilket man
talade, var en slags rotvälska, som vi knappast förstodo**.

— — — Innevånarna saknade hvarje medkänsla för det
öfriga Finland och till och med den gästfrihet, som annars
var ett karaktäristiskt kännetecken för finnarna liksom för
ryssarna. Vi märkte, att det icke mer fans kvar något spår
af den finska nationalkaraktären, eller snarare, att folket

J) Jfr Robert Castren, Skildringar ur Finlands nyare historia, s. 57,58.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:43:39 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/djviborg/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free