- Project Runeberg -  Viborgs läns återförening med det öfriga Finland /
79

(1894) [MARC] Author: Johan Richard Danielson-Kalmari
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Reunionstanken växer och stadgas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rike. Aminoff säger, att han år 1810 blifvit utnämd till
sändebud i Neapel, men sannolikt tillträdde han icke denna
post, ty först följande år finna vi honom på nytt i utlandet
representera sin monark, nämligen i Wiirtemberg. Då de
mot Frankrike allierade staterna ockuperat Lothringen,
anförtroddes dess styrelse år 1814 åt Alopaeus. Efter
Wiener-kongressen fick han i uppdrag att fastställa gränsen mellan
konungariket Polen och Preussen, samt värkade sedermera
från denna tid och till sin död år 1831 såsom Bysslands
sändebud vid det förbundna och besläktade hofvet i Berlin.
Ar 1819 upphöjdes han i finskt friherrligt och året därpå i
polskt grefligt stånd. Bedan denna meritförteckning anger,
hvilket stort förtroende och hvilken bevågenhet denna vår
landsman hos kejsaren åtnjöt Såsom ett bevis till må
anföras, att kejsar Alexander stod fadder, då Alopaeus’ dotter
år 1808 i Petersburg döptes till lutherska trosbekännelsen.

Medan Alopaeus under åren efter finska kriget vistades
i Petersburg, visade han sina finska landsmän stort
tillmötesgående. Som bevis härpå kunna först och främst tjäna
Ami-noffs anteckningar, ur hvilka framgår, att denne i egenskap
af officersdeputationens ordförande ofta rådförde sig med
Alopaeus, bland annat då, när allting redan tyktes förloradt
på grund af att krigsministern fordrade, att officerarena,
om de ville bibehålla sina förra löneförmåner, skulle träda i
rysk militärtjänst. Alopaeus medgaf riktigheten af finnarnas
invändningar och begaf sig ofördröjligen till utrikesministern
grefve Bumjantsov för att plädera för deras sak. Äfven
andra omständigheter gifva vid handen, att Alopaeus icke var
främmande för finnarna. 1 en skrifvelse till Armfelt af den
12/24 maj 1811 framstälde J. A. Jägerhorn, huru Finlands
regering, men skärskildt den just då påtänkta nya finska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:43:39 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/djviborg/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free