Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en informationsbyrå, hvars uppgift och skyldighet är att förmedla
hufvudkommitténs uppdrag och att föra korrespondensen.»
Kongressens beslut sattes i verket omedelbart. Och i alla länder
börjades nu en feberaktig agitation för »handlingens propaganda» och
attentaten följde slag i slag. London-kongressen 1881 verkade som en
signal!
De arbetare, som till namnet visserligen varit socialdemokrater,
men ej förstått evolutionsteorin och tillfölje däraf funnit att »det gick
för långsamt» lystrade nu till Mosts appell till våldet och samlades i
anarkismens tecken — utan att ha en aning om de anarkistiska
teorierna. Anarkismens båda slagord »Kommunism» och »Bort med alla
ledare» fånga alla oskolade och mindre intelligenta element med
trollmakt. Dessa massor som skrika »ja och amen» till allt som smakar
»revolt» och »upplopp» utan ansvarskänsla för någon eller något. Och
London-kongressens taktik accepterades gladeligen af dessa vilda
element, som ej vilja veta af någon disciplin och som utgöra »det
mörkaste Europa». Talet om att i anarkistlandet skulle det ej finnas
några lagar, ingen styrelse, ingen stat, ingen kyrka», har en
faksine-rande verkan likaväl på okunniga arbetarelement som på degenerade
öfverklassfantaster, som ej vilja underkasta sig några inskränkningar,
hvarken i lif eller lära.
I Franki-ike gjordes det nu en tid en ytterst våldsam propaganda
för anarkismen. Resultatet af denna agitation visade sig i en rad
hufvudlöst ledda, illa organiserade stora sträjker, som utbröto å olika
platser och som ledde till idel nederlag och till fackföreningsrörelsens
bankrutt under lång tid. De ohyggliga sträjkerna i
»Mouteeau-les-mines» och i Lyon utbröto på hösten 1882, då våldsdåd med dynamit
ägde rum, och i Paris våren 1883 ägde likaledes resningar rum. Likaså
i Roubaix. Nu grep regeringen in — man vågade ej lämna den
anarkistiska propagandan fri längre — och som vanligt gingo förföljelserna
ut öfver både anarkister Och socialdemokrater, öfver skyldiga och
oskyldiga.
Krapotkin hade innehaft en mycket framskjuten ledareställning
under Lyon-sträjken jämte flera andra anarkister. Och inför rätta sade
såväl Krapotkin som de öfriga af ledarna, att de intellektuellt och i
handling varit anstiftare af excesserna i såväl Mouteeau-les-mines som
ock i Lyon. Och att de voro anarkister. Men de förnekade att det
förefanns någon internationel centralorganisation och att de alltså ej
kurtde dömas efter lagen af den 14 mars 1872. *)
*) En undandagslag, som förbjöd internationella sammanslutningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
