- Project Runeberg -  Den nyttige bilderboken eller vandringen genom verkstäderna /
11

(1850) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldsmeden - Garfvaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Guldet och silfret arbetas icke i rent tillstånd, utan uppblandadt.
Guldet uppblandas antingen med silfver eller koppar och värderas efter
karater; det finaste guld är 24 karat och kallas då dukatguld; 18
karat är det sämsta kontrollguld.

Det finaste silfret är 16-lödigt.

Till lödning begagnar Guldarbetaren slaglod, som består af —
till guld: af dukatguld, silfver och koppar; till silfver: af silfver och
messing, — och erhålles flytande genom borax och glasgalla.

Genom polering gifves, efter förarbetningen, guldet och silfret en
skön glans.

En utmärkt guldsmed var Italienaren Benvenuto Cellini.

Garfvaren


bereder åtskilliga slags hudar och skinn af djur. De indelas i Lo-
och Hvitgarfvare (Karduansmakare). De förra betjena sig af ek- och
tallbark, som, i sitt härtill preparade skick, på Tyska kallas »Lohe»; deraf
deras namn.

Garfvaren inblöter de torra hudarne någon tid i vatten, upptager
dem sedan, beströr köttsidan med salt, slår ihop dem och låter dem i
detta skick ligga 8 till 12 dagar, afskafver sedan med skafknifven
skafbocken håret, hvarpå de betsas, d. v. s. läggas i en inmurad kittel,
som innehåller en lut af tall- och ekbark, och sist i gropen, hvarest de
beströs med grofmalen bark och oftare omvändas och få ligga till lädret
är fullkomligt garfvadt, hvarpå de upptagas och förvaras till försäljning.

Detta är såkalladt sulläder; men Logarfvaren bereder äfven
smorläder, hvilket sednare tillverkas af tunna hudar.

Hvit- eller Sämskgarfvaren (Karduansmakaren) förarbetar skinn
af kalf, får, bock, äfvensom af rådjur, hjortar, elgar o. s. v. och gör
dem så mjuka, att kläder kunna förfärdigas deraf.

När man vill bereda det slags gula skinn, som man kallar sämsk,
tvättar man först de rå hudarna och lägger dem i kalk, befriar dem
sedan från håret eller ullen, och sedan de ännu engång blifvit
inkalkade och skafna med skafjernet, läggas de i stark lut, skafvas liksom
förut, strykas, tvättas och läggas i klibetsen. När de blifvit upptagna,
urvridna och valkade, samt derefter flere gånger insmorda med fisktran
och torkade, tvättas de ännu engång i luten och torkas, hvarefter de
äro färdiga.

Det hvita sämsket beredes på samma sätt, utom att det icke
valkas eller smörjes med fisktran, utan göres hvitt med tillhjelp af alun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:11:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dnbb/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free