- Project Runeberg -  Den nyttige bilderboken eller vandringen genom verkstäderna /
13

(1850) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väfvaren - Bundtmakaren - Hattmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Trådarne dragas genom skeden och solfven och upplyftas och
neddragas ömsom medelst tramporna, oftast på ett ganska konstigt och
inveckladt sätt, alltefter som mönstret fordrar.

Mellan dessa upp- och neddragna trådar af ränningen införes
inslaget förmedelst spolen, som löper fram och tillbaka deremellan, och
för hvarje gång slås hårdt till med skeden.

När väfven, om denna är ofärgad af linne eller bomull, är färdig,
tages den ur stolen och antingen blekes eller användes oblekt.

Af fårull förfärdigas ylletyger, såsom kläde, vadmal, flanell etc.,
och de, som förfärdiga dem, kallas klädesfabrikanter, och deras yrke
utgör ett eget för sig. Det härtill erforderliga garnet beredes af
fabrikanten. Då väfnaden är färdig, kommer den i valken, för att valkas,
och öfverskäres sedan (en operation, hvarigenom den grofva luggen
borttages), och nu är varan färdig.

Ullens finhet bestämmer varans godhet och värde. Den finaste
ullen kommer från Spanien, dock äfven i andra länder har man sökt
förbättra ullen genom fårafvelns förädling.

Sidenväfvaren förfärdigar af silke åtskilliga slags tyger. Detta få
vi till största delen från Italien och Frankrike, hvarest det erhålles af
silkesmasken.

Bundtmakaren,


som äfven kallas Körsnär, bereder skinn af djur, på så sätt, att han
låter håret sitta qvar, men betager dem deras styfhet och gör dem
mjuka och varaktiga, så att de kunna användas till vinterplagg.

De råa skinnen insmörjas med svinister, knådas sedan i tramptunnan,
skafvas (naturligtvis på köttsidan), bestrykas med salt och vatten,
skafvas ännu engång med det trubbiga skafjernet, hvarefter man skrider
till hårens slätkammande.

Om det är fett på hudarna, renar han dem medelst att beströ dem
med varm sand och gips samt derpå knåda dem med varmt kli.

Genom konst kan Bundtmakaren gifva skinnen en vacker färg.

Hattmakaren


förfärdigar hattar af åtskilliga ullsorter.

Ullen piskas först med käppar, på det den måtte bli rätt lös samt
fri från dam och orenlighet. Derefter blir den krämplad och till slut
fackad medelst fackbågen och sålunda förberedd till hopfiltning.

När detta skett bringas den, förmedelst vissa handgrepp, i lösa
filtstycken i form af en triangel, som kallas ett fack; till en hatt
fordras fyra sådane fack.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:11:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dnbb/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free